Bakom varje faktura för elarbete ligger en lönestruktur som skiljer sig påtagligt från de flesta andra yrken – och som varierar mer mellan olika delar av Sverige än man kanske tror. Att förstå hur elektrikers löner sätts, och vad som driver de regionala skillnaderna, ger också en tydligare bild av varför priset för samma jobb kan skilja sig åt beroende på var i landet man bor.
Lönebilden: genomsnitt och regional spridning
Genomsnittslönen för en elektriker i Sverige låg 2024 på 37 700 kronor i månaden före skatt, en ökning från 33 300 kronor 2019 – en total löneökning på 13,2 procent över fem år, eller i genomsnitt 2,6 procent per år. Ökningstakten har dock inte varit jämn: 2023 hoppade snittlönen upp hela 6,9 procent på ett enda år, en ökning som sannolikt hänger ihop med den brist på behörig personal som branschen beskrivit som ”skriande” under samma period.
Regionalt är skillnaderna tydliga. Stockholm toppar med en snittlön på 39 700 kronor, tätt följt av Östra Mellansverige på 39 200 kronor. I andra änden ligger Övre Norrland på 34 400 kronor – en skillnad på 5 300 kronor i månaden mellan högsta och lägsta region, alltså drygt 15 procent. Skillnaden speglar dels skillnader i levnadskostnad, dels hur hårt konkurrensen om personal är i respektive region.
Ackordslön: branschens särdrag
En sak som skiljer elyrket från många andra är hur vanligt det är med ackordslön snarare än fast månadslön. Enligt Installationsavtalet, det största kollektivavtalet inom branschen, tjänar elektriker som arbetar på ackord i genomsnitt 46 700 kronor i månaden – påtagligt mer än snittlönen på 37 700 kronor för den som har fast månadslön. Ackordssystemet innebär i korthet att ersättningen kopplas till utfört arbete snarare än nedlagd tid, vilket ger en direkt ekonomisk morot att arbeta effektivt, men också gör inkomsten mer beroende av arbetstakt och tillgång på jobb.
För den som är ny i yrket ser lönetrappan annorlunda ut. En nyutexaminerad elektriker börjar typiskt på 29 000–31 000 kronor i månaden, medan lärlingar under sin första period (0–720 timmar) har en minimilön på 17 394 kronor, som stiger till minst 20 144 kronor under den andra perioden (721–1 600 timmar). Den här trappan är en direkt spegling av den långa utbildnings- och auktorisationsväg som beskrivits i tidigare artiklar – lönen ökar stegvis i takt med att kompetens och ansvar byggs upp.
Kollektivavtalet 2026
För 2026 ger Installationsavtalet en lönepott på 3 procent att fördela lokalt, med en garanterad lägstanivå på 1,5 procent för samtliga medlemmar. Övriga avtal inom branschen ligger på ungefär samma nivå: Kraftverksavtalet ger 3 procent, Larm- och säkerhetsteknikavtalet 2,8 procent, Elektroniktekniker-avtalet 2,9 procent och TKE-avtalet 3 procent. Löneökningarna betalas vanligtvis ut retroaktivt som ett engångsbelopp efter att de lokala förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare avslutats, typiskt under våren.
Vad det betyder för priset kunden betalar
Lönenivåerna slår förstås igenom i vad kunden faktiskt får betala. I Stockholm ligger timpriset för planerat elarbete på vardagar enligt prisjämförelser typiskt mellan 625 och 700 kronor inklusive moms, med ett medianpris på 685 kronor – vilket med ROT-avdragets 30 procent på arbetskostnaden landar på en effektiv kostnad runt 480 kronor i timmen för kunden. Det placerar elektriker i det lägre prisintervallet jämfört med andra hantverkare i huvudstaden: rörmokare tar enligt samma jämförelse 700–950 kronor i timmen, snickare 600–850 kronor.
Det är rimligt att anta att samma mönster som syns i lönestatistiken – högre nivåer i Stockholmsregionen, lägre i Norrland – återspeglas även i vad kunder faktiskt betalar regionalt, eftersom en elfirmas prissättning i grunden måste täcka lönekostnaden för den personal som utför arbetet. En lokal elfirma i en region med lägre lönenivåer har därmed ett annat kostnadsläge att prissätta utifrån än en firma i Stockholmsområdet, vilket är värt att ha i åtanke både för den som ska anlita en elektriker och för den som ska driva en elfirma och sätta sina egna priser.
Varför det spelar roll för just lokala aktörer
För en liten, lokal elfirma är lönekostnaden en betydligt större andel av den totala kostnadsmassan än för en stor rikstäckande koncern med stordriftsfördelar inom exempelvis inköp och administration. Det gör lokala elfirmor mer direkt känsliga för snabba löneökningar av det slag som synts de senaste åren – en löneökning på flera procent slår igenom snabbare i en verksamhet med få anställda och tunna marginaler än i en stor koncern som kan fördela kostnadsökningen över en betydligt bredare verksamhet. Samtidigt är just den regionala lönevariationen en del av förklaringen till att lokal närvaro fortsätter vara en konkurrensfördel: en elfirma som redan är etablerad i en region med lägre lönenivåer kan i vissa fall prissätta mer konkurrenskraftigt än en aktör som skulle behöva flytta in personal från en dyrare region.
Ett lokalt exempel: Elektriker i Marks kommun
Ett konkret exempel på hur bilden ser ut utanför storstäderna är elektriker i Marks kommun i Västra Götaland, med tätorter som Kinna och Skene. Enligt prisjämförelsetjänster ligger timpriset för elektriker i Skene/Mark på mellan 500 och 850 kronor före ROT-avdrag, vilket med den 30-procentiga skattereduktionen landar på ungefär 350–595 kronor i timmen för kunden. Kommunen har enligt branschregister 61 registrerade företag inom elinstallationer, en blandning av mindre lokala firmor som Kinna El & Tele och Nyman & Olsson Elteknik, tillsammans med aktörer som Olsfors Elektriska, som också har en egen sida riktad mot Kinna och Marks kommun.
Det intressanta är att prisintervallet i Mark faktiskt är bredare än Stockholms, snarare än att bara ligga lägre rakt igenom: nedre gränsen på 500 kronor är klart lägre än Stockholms 625 kronor, men den övre gränsen på 850 kronor överstiger till och med Stockholms 700 kronor. Det säger något om hur en mindre lokal marknad fungerar annorlunda än en storstadsmarknad – med färre aktörer att jämföra mellan blir priser mindre standardiserade, och spannet mellan enklare jobb och mer komplexa eller efterfrågade uppdrag syns tydligare i statistiken. I en storstad med fler konkurrerande elfirmor och högre volym pressas priserna generellt mot en snävare, mer förutsägbar nivå.
Det här nyanserar bilden från lönestatistiken något: regionala löneskillnader förklarar en del av prisbilden, men lokal konkurrenssituation – hur många firmor och elektriker i Marks kommun som faktiskt konkurrerar om samma kunder – spelar minst lika stor roll för hur brett eller smalt prisspannet blir på just den orten.
Lönebilden varierar är slutsatsen
Lönebilden inom elyrket är mer komplex än en enda snittsiffra antyder: ackordslön ligger påtagligt högre än månadslön, lönerna har ökat ojämnt över tid med en tydlig topp under briståret 2023, och regionala skillnader på över 5 000 kronor i månaden mellan Stockholm och Övre Norrland speglar både levnadskostnader och lokal konkurrens om personal. De skillnaderna filtreras i sin tur igenom till vad kunder faktiskt betalar för elarbete – och blir en påtaglig del av den ekonomiska verkligheten för landets lokala elfirmor, som måste prissätta utifrån sitt eget regionala kostnadsläge snarare än ett nationellt genomsnitt.
